Tre i en…

Jag har inte orkat skriva på ett tag, livet har varit otroligt tungt, men nu kommer tre inlägg i ett…

1. Jag har börjat träna – köpt mitt gymkort och börjat använda maskinerna. Tyvärr sprack min date med sjukgymnasten som skulle hjälpa mig att lägga upp ett träningsprogram för min otränade kropp, men jag försöker att använda sunt förnuft. Jag ser till att träna antagonisterna (ex biceps och triceps) och jag värmer upp på ex cykel… tränar 2 x 15 repetitioner med (i mina ögon) lagom belastning. Visst har jag haft träningsvärk, men det är inte så konstigt.
2. En satans lördag hade jag i lördags. Jag började dan med att gå en promenad, fick för mig att jag skulle klippa mig (vilket jag gjorde) sen åt jag en kebab till frukost/lunch innan jag gick hem. Otroligt vad männskor ser lyckliga ut där dom går två och två.Senare på eftermiddagen (runt 17-tiden) gick jag til affären, och när jag vandrade hem i mörkret såg jag in i de ljusa hemmen hur människor förberedde lördagskvällen.. ett par stod i sitt kök och lagade mat tillsammans, i ett annat fönster såg jag ett gäng tjejer sittande runt ett bord, och jag hörde deras glada skratt. Själv var jag på väg hem till en tom lägenhet, och jag tillbringade kvällen utkämpandes strider på framtidens slagfält med ett sexpack folköl vid min sida.
3. Idag är det min födelsedag, och jag hatar det. Gick upp i morse och åt mitt torra bröd. En sväng in i duschen – känner hur det strama i magmusklerna efter gårdagens träning – ut ur duschen.. borsta tänder.. hoppa i kläderna och srpångmarsch till tåget. *pust*På jobbet… ett par grattis får jag sen jag skickat ut en inbjudan till tårtfika på eftermiddagen. Dagen är lång.. möten och jag känner mig verkligen låg. På kvällen tar jag en buss hem till min syster som när hon fått reda på att min kära hustru stuckit direkt drog igång ett alternativt födelsedagsfirande. Det var väl trevligt (och gott – syrran är en jävel på att laga mat) men jag kände hela tiden hur tårarna brände i ögonvrårna.

   Efter att ha tackat och kramats så åker jag hemåt.. och innanför dörren ligger lite post. Öppnar ett kuvert (som verkar vara ett julkort – förvänta er inget tillbaka, muttrar jag för mig själv) som innehåller ett kort från mina älskade svärföräldrar. Nu brister allt och jag börjar storgråta och inom mig förbannar jag min kära hustru för att hon så här mot mig.

   Nu sitter jag här framför datorn, tårarna rinner i takt med snoret och jag inser att hela mitt liv som jag kände det mer eller mindre är slut. Troligen börjar ett annat liv snart, men i det livet saknas många av dom människor jag lärt mig älska och det är inte alls säkert att jag träffar några nya.

Till den som läser detta: Ta hand om dom människor du har omkring dig, förmodligen är du en av dom som betyder väldigt mycker för någon!

Nyheten sprids – frågorna börjar komma.

Nu har vi varit officiellt separerade sen i lördags, och det är tisdag idag. Människor börjar fråga, telefonen ringer och nån talar om att ”det är nåt galet med er fasta telefon” och jag får då svara att det beror på att abbonnemanget står på min kära hustru som flyttat ifrån mig, samt att jag tänker inte skaffa nån fast telefon innan jag flyttat vilket kommer ske nån gång under jan-feb 2007.

Jobbet är en annan historia. Trots att jag verkligen har försökt så har jag inte lyckats sköta mina åtaganden så bra som jag borde gjort och det får jag sota för nu. Det ringer galningar från Norge, USA och Sri Lanka och undrar var i helvete mina features är, och jag förstår dom eftersom dom ska bygga ny funktionalitet som är beroende av det som jag ännu inte är klar med. Så det där med att sörja i lugn och ro har inte blivit så mycket med.

En positiv sak, jag har chattat för första gången på 100 år eller nåt, och har faktist träffat ett par personer som jan kan prata med, som ligger bra till för att kunna bli vänner, något som jag känner ett större behov av nu än tidigare.

Fan.. nu ringer nån igen.. måste jobba vidare.

Game over!

Nu har den kommit, den dag jag fasta för. Idag har min kära hustru tagit största delen av sina saker och gett sig iväg. Hon kommer tillbaka imorgon och hämtar det sista, samt katterna.

Att hjärtesorg kunde orsaka fysisk smärta visste jag inte, men nu vet jag.

Fan vad man ljuger…

Träffar en faster som frågar hur det är… Jodå, det är bra svarar jag. Samma sak med arbetskamrater, vänner osv…

-Jodå, det är bara bra!

I helvete heller.. det är inte alls bra. Min kära hustru pratar om att vi kanske kan hitta tillbaka till varandra, men jag vågar inte hoppas på det. Nu när hon mår bra och är stark så kommer hon hitta nån annan, nån som bättre motsvarar vad hon vill ha och behöver.

Och jag går omkring och låtsas att allt är bra när jag egentligen lika gärna kunde lägga mig ner och dö, så känns det. Jag har ärligt talat funderat på hur jag kunde iscensätta en olycka där jag dör så att min kära hustru åtminstone kunde få ut lite pengar, men jag vill nog leva även utan henne så…

Fast det är inget kul just nu. Allt jag håller kärt kommer snart att försvinna ur mitt liv.

I väntan på det oundvikliga…

Slutet är nära. Hon ska kolla på lägenhet, och hon har beställt blanketter för adressändring. Själv känner jag mig bara trött och sorgsen. Läste dock en liten blogg häromdagen som fick mig att bli omotiverat glad i över en timma – Lumzens blogg och som fortfarande får mig att dra på smilbanden när jag tänker på den samtidigt som den ger mig en smärtsam längtan efter barn.

Samtidigt tänker jag på Fairy som du kan läsa om i ”Mitt liv som hora”-bloggen som du hittar i min Blogroll, hon har det inte lätt när hon försöker få ihop kärlekliv med arbetet. Jag håller alla tillgängliga tummar för henne.

Fredag igen. Min kära hustru är hemma och vi kommer väl tassa runt varandra under helgen.  Ingen riktig höjdare.

Misslyckande…

Pratade och grät med min kära hustru förut. Vi som var så kära. Det skulle ju vara vi, hon och jag, våra katter och förhoppningsvis ett barn eller två.

Man vet aldrig vad livet har i beredskap.

Aftonbladet: Skadad – av raket i rumpan

Motiveringen för veckans Darwin Award lär vara överflödig, men vinnaren är:

Aftonbladet: Skadad – av raket i rumpan

Fokus på framtiden…

Min kära hustru har tydligen hittat en lägenhet, som hon tänker sig att ta. Själv spanar jag också, men har inte bestämt mig var jag vill bo. Ska jag bo kvar i samhället med lägre hyra och lägga pengar på pendling, eller ska jag flytta in til staden och lägga mer på hyra, men inget på pendling.

Har en vag idé om hur jag ska fixa en lägenhet i staden, fortsätta gå upp samma tid som jag går upp nu och använda tiden till att ta ett kort gympass varje morgon. Huruvida det är realistiskt eller ej får jag nog fundera på, men min kropp skulle må bra av en mer allsidig träning, och att det sker regelbundet är inte heller av ondo.

Jobbet är kämpigt för tillfället. Mycket av mina tankar kretsar kring uppbrott och separation, och när jag väl lykas koppla bort det och börja jobba så är det alltid någon som ringer, mejlar eller kommer personligen och alla vill ha hjälp med något. Visserligen är jag projekttekniker och ska vara behjälplig med problem som rör miljöer och servrar, men jag har riktiga arbetsuppgifter också.

Splittrade känslor.

På hemmafronten är det lugnt. Alla spänningar mellan mig och min kära hustru är borta, vi grälar inte, vi gråter inte, och vi attraheras inte av varandra.

Inatt var det riktigt kallt i sovrummet, hon kröp intill mig och snart låg vi i skedställning, jag var naken och hon hade bara trosor på sig. Tidigare hade en sådan närkontakt garanterat skapat en laddning av sexuell natur, men nu kändes närheten bra, men absolut inte sexuell.

Jag älskar henne, men mer som en vän, eller kanske en syster.

Juljävel…

Var på Biltema på lunchen för att investera i nya bromsar till bilen. När jag plockat på mig hjulcylindrar och annat smått och gott så går jag mot kassorna och hamnar i nån slags julavdelning men julpynt och julklappspapper och då slog det mig – jag och min kära hustru kommer inte fira jul tillsammans mer. Tårarna började rinna och trots att jag irriterat torkade bort dom så kunde jag inte dölja min sinnesstämning.

Tjejen i kassa tittade frågande på mig när jag stressade genom betalning och med raska steg gick mot utgången. Jag fasar för den dag hon faktiskt flyttar ut ur lägenheten och mitt liv.

Jävla skit!