För inte så länge sedan längtade jag till fredagen, på fredagen gick jag tidigt från jobbet, handlade på vägen hem och sen var jag ledig, alltså i motsats till övriga dagar då man hade jobb som väntade morgonen därpå. Fredagen fortsatte med att god mat tillagades och åts, ibland framför TV’n, men alltid tillsammans.
Nu, sen min kära hustru försvunnit ur mitt liv och jag slutade jobba så är fredagen inte längre bästa dagen – snarare tvärt om. Om jag går ut på eftermiddagen så ser jag par som är ute, dom handlar, pratar, skrattar, håller hand, pussas och kramas. Visst förstår jag dom, men förstår dom mig som avundsjukt betraktar deras lycka? Går jag ute en tidig fredagskväll så ser jag i fönstren lyckliga människor som lagar mat, pratar, har gäster eller bara softar tillsammans. Jag vill också ha det så. Istället går jag hem till en tom lägenhet, funderar på om jag ska ta tag i det som behöver göras eller om jag ska vänta med det.
Den här helgen kan dock bli lite bättre… jazzfestival på gång vilket ska bli ungefär hur kul som helst. Jag får återkomma med rapport angående det.
Linköping HC har tagit sig till SM-final… Wheee, eller? Gilllar iofs hockey med är ingen fanatiker. Men det är ju kul att ett nytt lag tagit sig upp.
Nu väntar iaf tvätten på att bli upphängd, och det kan jag inte vänta med
