Att man inte vänjer sig …
december 14, 2006… vid smärtan nån gång. Fick just ett mail från svärmor, där hon berättade lite om hur hon upplever situationen, och efter bara ett par rader så grät jag och smärtan i hjärtat återvände med full kraft.
Eftersom jag satt på jobbet var det bara att retirera in på toaletten, jag hatar att gråta inför publik.
Nu skulle jag egentligen gått till gymmet och med tanke på att jag spelade bowling och drack öl och käkade amerikansk bbq med kurskamrater igår, och ska på jobbets julfest imorgon vilket kommer innebära plankstek på lunchen, öl och sprit under eftermiddagen samt julbord på kvällen så borde jag verkligen köra ett hårt pass, men kraften rann liksom ur mig.
Jag få ta nya tag efter helgen. Kanske ska jag försöka få lite gjort hemma om jag nu inte ska träna. Jag har inte varit hemma och vaken mer än ett par timmar sen helgen, så det är lite rörigt.
Så får det bli!
Oj, låter som om du har det tungt just nu. Det där är bland det svåraste att bryta med människor man fäst sig vid. För mig hjälpte det att prata av mig med några få utvalda. Sorg är tung att bära ensam. Hoppas att du har några runt om att ”älta” det med? Som din syrra? *kram*