Rapport från den gågnna julen…

Jag har varit slarvig med att skriva, mestadels på att jag måste gå igenom mina känslor när det är dags att sätta dom på pränt, och på sistone har det varit alltför jobbigt.

Aldrig trodde jag väl att mitt jobb skulle bli så lidande, visst, vissa koncentrationssvårigheter hade jag väl räknat med, men inte den depressionsliknande känslan av att vara utmattad. Jag har märkt att gymträningen har en positiv effekt, kroppen är bra på att luras, och endorfinerna efter ett träningspass gör livet nästan uthärdligt.

Jag har , som varje år, lagt in egen sill, men mer än så blev det inte i år. Har snyltat på resten av familjen istället, och bara bidragit med ost, kex och frukt. Tyvärr köpte jag för mycket så jag har hela kylen full med ädelost :-/ men mina frukostmackor är å andra sidan inte att leka med. Idag blev det skinka, brie, tomat och gurka.

Fick med mig lite rester hem från julbordet, och nu sitter jag här efter kvällsmaten som bestod av janssons, köttbullar, prinskorv, omelett, och gravad lax. Hällde i mig en öl till, och det var en underbar måltid sånär som på sällskapet, eller bristen på sällskap kanske man ska säga.

Har försökt hitta nya människor att snacka med, chattat en del på nätet, och mellan alla överkåta tonårspojkar och försäljare av sexshower via webbkamera finns en hel del vettiga människor. Bjöd en av tjejerna jag pratat med på bio igår, och hon svarade ja, men ändrade sig sedan, så det blev ytterligare en ensam kväll.

Min kära hustru ringer ibland och undrar hur det är med mig. Jag svarar trots att jag egentligen inte vill prata med henne, smärtan är alltför påtaglig och varje samtal slutar med att jag gråter.

Skulle egentligen ha jobbat fredagen den 22:a, men jag orkade inte ens gå ur sängen förrän långt in på eftermiddagen, och som om det inte vore nog så känns det som om mitt jobb hänger på en skör tråd. Livet ger och livet tar.

Ser att jag skrivit något osammanhängande, men å andra sidan verkar inte alltför många läsa vad jag skriver, så det spelar kanske ingen större roll, men till er som faktist orkat läsa ända hit önskar jag ett gott slut, och ett gott nytt år.

Att man inte vänjer sig …

… vid smärtan nån gång. Fick just ett mail från svärmor, där hon berättade lite om hur hon upplever situationen, och efter bara ett par rader så grät jag och smärtan i hjärtat återvände med full kraft.

Eftersom jag satt på jobbet var det bara att retirera in på toaletten, jag hatar att gråta inför publik.

Nu skulle jag egentligen gått till gymmet och med tanke på att jag spelade bowling och drack öl och käkade amerikansk bbq med kurskamrater igår, och ska på jobbets julfest imorgon vilket kommer innebära plankstek på lunchen, öl och sprit under eftermiddagen samt julbord på kvällen så borde jag verkligen köra ett hårt pass, men kraften rann liksom ur mig.

Jag få ta nya tag efter helgen. Kanske ska jag försöka få lite gjort hemma om jag nu inte ska träna. Jag har inte varit hemma och vaken mer än ett par timmar sen helgen, så det är lite rörigt.

Så får det bli!

Tre i en…

Jag har inte orkat skriva på ett tag, livet har varit otroligt tungt, men nu kommer tre inlägg i ett…

1. Jag har börjat träna – köpt mitt gymkort och börjat använda maskinerna. Tyvärr sprack min date med sjukgymnasten som skulle hjälpa mig att lägga upp ett träningsprogram för min otränade kropp, men jag försöker att använda sunt förnuft. Jag ser till att träna antagonisterna (ex biceps och triceps) och jag värmer upp på ex cykel… tränar 2 x 15 repetitioner med (i mina ögon) lagom belastning. Visst har jag haft träningsvärk, men det är inte så konstigt.
2. En satans lördag hade jag i lördags. Jag började dan med att gå en promenad, fick för mig att jag skulle klippa mig (vilket jag gjorde) sen åt jag en kebab till frukost/lunch innan jag gick hem. Otroligt vad männskor ser lyckliga ut där dom går två och två.Senare på eftermiddagen (runt 17-tiden) gick jag til affären, och när jag vandrade hem i mörkret såg jag in i de ljusa hemmen hur människor förberedde lördagskvällen.. ett par stod i sitt kök och lagade mat tillsammans, i ett annat fönster såg jag ett gäng tjejer sittande runt ett bord, och jag hörde deras glada skratt. Själv var jag på väg hem till en tom lägenhet, och jag tillbringade kvällen utkämpandes strider på framtidens slagfält med ett sexpack folköl vid min sida.
3. Idag är det min födelsedag, och jag hatar det. Gick upp i morse och åt mitt torra bröd. En sväng in i duschen – känner hur det strama i magmusklerna efter gårdagens träning – ut ur duschen.. borsta tänder.. hoppa i kläderna och srpångmarsch till tåget. *pust*På jobbet… ett par grattis får jag sen jag skickat ut en inbjudan till tårtfika på eftermiddagen. Dagen är lång.. möten och jag känner mig verkligen låg. På kvällen tar jag en buss hem till min syster som när hon fått reda på att min kära hustru stuckit direkt drog igång ett alternativt födelsedagsfirande. Det var väl trevligt (och gott – syrran är en jävel på att laga mat) men jag kände hela tiden hur tårarna brände i ögonvrårna.

   Efter att ha tackat och kramats så åker jag hemåt.. och innanför dörren ligger lite post. Öppnar ett kuvert (som verkar vara ett julkort – förvänta er inget tillbaka, muttrar jag för mig själv) som innehåller ett kort från mina älskade svärföräldrar. Nu brister allt och jag börjar storgråta och inom mig förbannar jag min kära hustru för att hon så här mot mig.

   Nu sitter jag här framför datorn, tårarna rinner i takt med snoret och jag inser att hela mitt liv som jag kände det mer eller mindre är slut. Troligen börjar ett annat liv snart, men i det livet saknas många av dom människor jag lärt mig älska och det är inte alls säkert att jag träffar några nya.

Till den som läser detta: Ta hand om dom människor du har omkring dig, förmodligen är du en av dom som betyder väldigt mycker för någon!

Nyheten sprids – frågorna börjar komma.

Nu har vi varit officiellt separerade sen i lördags, och det är tisdag idag. Människor börjar fråga, telefonen ringer och nån talar om att ”det är nåt galet med er fasta telefon” och jag får då svara att det beror på att abbonnemanget står på min kära hustru som flyttat ifrån mig, samt att jag tänker inte skaffa nån fast telefon innan jag flyttat vilket kommer ske nån gång under jan-feb 2007.

Jobbet är en annan historia. Trots att jag verkligen har försökt så har jag inte lyckats sköta mina åtaganden så bra som jag borde gjort och det får jag sota för nu. Det ringer galningar från Norge, USA och Sri Lanka och undrar var i helvete mina features är, och jag förstår dom eftersom dom ska bygga ny funktionalitet som är beroende av det som jag ännu inte är klar med. Så det där med att sörja i lugn och ro har inte blivit så mycket med.

En positiv sak, jag har chattat för första gången på 100 år eller nåt, och har faktist träffat ett par personer som jan kan prata med, som ligger bra till för att kunna bli vänner, något som jag känner ett större behov av nu än tidigare.

Fan.. nu ringer nån igen.. måste jobba vidare.

Game over!

Nu har den kommit, den dag jag fasta för. Idag har min kära hustru tagit största delen av sina saker och gett sig iväg. Hon kommer tillbaka imorgon och hämtar det sista, samt katterna.

Att hjärtesorg kunde orsaka fysisk smärta visste jag inte, men nu vet jag.