Träffar en faster som frågar hur det är… Jodå, det är bra svarar jag. Samma sak med arbetskamrater, vänner osv…
-Jodå, det är bara bra!
I helvete heller.. det är inte alls bra. Min kära hustru pratar om att vi kanske kan hitta tillbaka till varandra, men jag vågar inte hoppas på det. Nu när hon mår bra och är stark så kommer hon hitta nån annan, nån som bättre motsvarar vad hon vill ha och behöver.
Och jag går omkring och låtsas att allt är bra när jag egentligen lika gärna kunde lägga mig ner och dö, så känns det. Jag har ärligt talat funderat på hur jag kunde iscensätta en olycka där jag dör så att min kära hustru åtminstone kunde få ut lite pengar, men jag vill nog leva även utan henne så…
Fast det är inget kul just nu. Allt jag håller kärt kommer snart att försvinna ur mitt liv.


